WANNA!!!! GOTTA!!!!
En av de värsta panikerna jag kan få är när jag bara måste få spela, men inte har en jävel att spela med.
Anders har sin första dag i Lillehammer, så där är konserter och skit halva natten. Jonas har Elias-vecka och inte barnvakt. Anders bror har fotbollsträning, Kenneth är i Polen. Har tjatat på varenda tant (och gubbe...) i barnehagen, men det går för fort, jag föredrar promenader, måste hem till ungarna, har inte bollsinne. Enda nästan-nappet var Nina, näe för fan, men vi kan gå till Sebs och ta en öl! Men jag vill inte supa, jag vill träna!!!! I Sverige hade jag Daniel, Mårten, Filip, Unna, Sara, Alex, det var alltid NÅN som var på.
Nu: Jag ser för mig en tom, ledsen, squashbana på Espern. Eller ännu lättare har jag för att se mig själv om tio år. I en stooor soffa, tröstätande en påse sourcream onion chirre, därför att jag just där och då, den dagen, passerat den magiska hundragränsen! Om jag väger 100 kg har jag ett BMI på 36.7. Nån som vet vad det betyder? Lipo is no longer an option? Dieting is waaaay beyond something your body can handle? Time for some gastric bypassing. Det är vad det betyder.
Egentligen är det ju inte SÅ farligt. Jag har kört 40 minuter pilates i stället, core, rumpa och lår, sidoben och armar. Och igår spelade jag och Anders i en och en halv timme på Espern. Efter en timme var det HAN som ville sluta, och jag som sa håll käften nu kör vi. Men jag blev bara ca 30% så sliten av de 90 minuterna som jag normalet sett blir av ca 30 minuter med Jonas. Inget illa ment om Anders. Det är bara det att han är lite för upptagen av att styla och göra coola hopp på väggarna, så att det tar lång tid mellan servarna. Och då tappar man allt tempo. Dessutom är jag och Jonas mycket jämnare. Anders måste gå in för att serva snällt. Han är "för stark" för att spela med mig, tar han i minsta lilla blir bollarna omöjliga att slå tillbaka på.
Och man blir inte svettig och andfådd av Pilates. Möjligtvis får jag lite småont i det ställe i magen där en normal människa har abs, men inget mer.
Det är sinnessjukt hur fort man blir träningsberoende.
Men jävla idiot tänker du, gå till simhallen! Men guess what? I sommar har jag badat en gång och det var med Svärmoster (finns det nåt som heter så?) Carina, och det var naken. Och det var i Sveriges renaste sjö, Sommen. Och det var mitt i natten. Och vi var fulla. Och vi hade varit på vildsvinsjakt och stank.
Min baddräkt, eller fy fan, bikini, tar jag inte på mig. Och definitivt inte på allmän plats där det vistas oskyldiga människor.
Men förbannade jävla horidiot tänker nån annan, ut och spring en runda! Men guess what? Min fot gör så förbannat ont efter brottet om det är minsta ojämnt i marken, så det är inte värt det.
Det är nästan så att jag går ut och går en promenad. Powerwalking, som det så fancy heter. Men min mp3 är borta. Hur kul är det då? Och man blir fan inte andfådd av det heller. Blir jag svettig är det för att solen skiner som om klockan var 13.00 och vi var i Spanien. Det är vi inte.
Jag måste köpa ett hopprep. DET kan man göra hemma och bli svettig av.
Anders har sin första dag i Lillehammer, så där är konserter och skit halva natten. Jonas har Elias-vecka och inte barnvakt. Anders bror har fotbollsträning, Kenneth är i Polen. Har tjatat på varenda tant (och gubbe...) i barnehagen, men det går för fort, jag föredrar promenader, måste hem till ungarna, har inte bollsinne. Enda nästan-nappet var Nina, näe för fan, men vi kan gå till Sebs och ta en öl! Men jag vill inte supa, jag vill träna!!!! I Sverige hade jag Daniel, Mårten, Filip, Unna, Sara, Alex, det var alltid NÅN som var på.
Nu: Jag ser för mig en tom, ledsen, squashbana på Espern. Eller ännu lättare har jag för att se mig själv om tio år. I en stooor soffa, tröstätande en påse sourcream onion chirre, därför att jag just där och då, den dagen, passerat den magiska hundragränsen! Om jag väger 100 kg har jag ett BMI på 36.7. Nån som vet vad det betyder? Lipo is no longer an option? Dieting is waaaay beyond something your body can handle? Time for some gastric bypassing. Det är vad det betyder.
Egentligen är det ju inte SÅ farligt. Jag har kört 40 minuter pilates i stället, core, rumpa och lår, sidoben och armar. Och igår spelade jag och Anders i en och en halv timme på Espern. Efter en timme var det HAN som ville sluta, och jag som sa håll käften nu kör vi. Men jag blev bara ca 30% så sliten av de 90 minuterna som jag normalet sett blir av ca 30 minuter med Jonas. Inget illa ment om Anders. Det är bara det att han är lite för upptagen av att styla och göra coola hopp på väggarna, så att det tar lång tid mellan servarna. Och då tappar man allt tempo. Dessutom är jag och Jonas mycket jämnare. Anders måste gå in för att serva snällt. Han är "för stark" för att spela med mig, tar han i minsta lilla blir bollarna omöjliga att slå tillbaka på.
Och man blir inte svettig och andfådd av Pilates. Möjligtvis får jag lite småont i det ställe i magen där en normal människa har abs, men inget mer.
Det är sinnessjukt hur fort man blir träningsberoende.
Men jävla idiot tänker du, gå till simhallen! Men guess what? I sommar har jag badat en gång och det var med Svärmoster (finns det nåt som heter så?) Carina, och det var naken. Och det var i Sveriges renaste sjö, Sommen. Och det var mitt i natten. Och vi var fulla. Och vi hade varit på vildsvinsjakt och stank.
Min baddräkt, eller fy fan, bikini, tar jag inte på mig. Och definitivt inte på allmän plats där det vistas oskyldiga människor.
Men förbannade jävla horidiot tänker nån annan, ut och spring en runda! Men guess what? Min fot gör så förbannat ont efter brottet om det är minsta ojämnt i marken, så det är inte värt det.
Det är nästan så att jag går ut och går en promenad. Powerwalking, som det så fancy heter. Men min mp3 är borta. Hur kul är det då? Och man blir fan inte andfådd av det heller. Blir jag svettig är det för att solen skiner som om klockan var 13.00 och vi var i Spanien. Det är vi inte.
Jag måste köpa ett hopprep. DET kan man göra hemma och bli svettig av.
biokinocinema
I vecka 41 är det höstlov här, så då kommer jag och Anders (som jag funderar på att döpa om till snokobani eftersom jag har gjort en jättefin sång som heter snokobani. Fråga Fritte den som vill veta hur den går. Eller kanske att jag spelar in det och lägger upp på youtube och blir känd. Som Lily Allen.) till Sverige i en vecka. Vi ska;
plocka svamp
gå till Platens
och där ska vi spela Black Jack
använda mitt presentkort på Lin och Co på 1000 kr som snart går ut
köpa med oss bra grejer (snus, alkohol och annat)
ta med en dvdspelare. Jag har tre stående i Sverige
Ta med lite tavlor och annat som glömts kvar
Försöka hitta högerfoten till mina gråa älsklingspumps
se på rådjur på stjärnorpsvägen
gå på vildsvinsjakt
fixa snokobanis telefon
hälsa på min lilla lilla farmor
lämna tillbaka en lånad jacka till Sara - förlåt
och annat.
Jag har även ca 20 biopresentkort liggande här som snart går ut. Så vi ska säkert gå på bio också.
Om någon vill ha ett eller flera biopresentkort, skriv adressen i en kommentar så skickar jag.
Idag är min lediga dag och jag är sjuk. Ligger i snokobanis luvtröja, med en filt över mig, och fryser. Och så har jag ont i huvudet OCH halsen. Fiskar efter medlidande här. För snokobani är på jobbet, så ingen kramar mig nu.
Snokobani tror att det är en kombination av narmehagen pesten och att jag började min första träningsvecka lite hårt.
Det är det som är grejen med Squash. man blir beroende. Jag och Jonas spelar dessutom ganska bra tillsammans. För han är ca tre gånger starkare än mig, och ca fem gånger mer uthållig. Men jag är mer teknisk. Ser till att han får löpa helt enkelt.
Oftast hinner vi tre matcher på en timme, och då vinner jag första, andra vinner han marginellt och tredje vinner han ganska brutalt. Då har jag som regel astma, snart sprängda blodådror i hela skallen och problem med att orka hålla racketen. Dreamteam med andra ord.
När snokobani kommer hem från jobbet kl 5 ska vi på födelsedagsfirande till snokobanis (fyfan han kommer slå mig om han ser det här) lillsyster Emma. Jag planerar att sno en värktablett där och sen hålla mig uppe tillräckligt länge för att inte vara oartig när jag går. Det blir säkert bra.
with his friend the jealous monk
Igår kväll skulle Anders förbi sin kära mor för att hämta lite brev och grejer. Jag satt kvar hemma och glodde på dator. Passade mig perfa. När inte han är hemma kan jag lufta pattarna, så man måste passa på. Sen kom han hem och utan att säga nåt hade han med sig Christer. Det är då man är hjärtans tacksam för att vi har en fyra, så att jag hann höra dom i hallen och ropa till dom att vänta där så att jag kunde löpa och ta mig ett linne.
Hur som hur så drack vi en massa öl och spelade dart. Anders vann båda gångerna. Jag kom en tvåa och en trea (dvs sist) men det betydde inte så mycket. Både Christer och jag sög. Christer (jobbigaste namnet att skriva) sa den bästa kommentaren, (han är underbar) jag sa att vår soffgrupp är så ful att den nästan blir snygg, varpå han blixtsnabbt kontrar, precis som jag! Som tur var drog dom ner på stan tidigt så jag somnade hyfsad och var pigg som en lärka i morse när jag knatade iväg till jobbet.
Dessutom hade Anders fått nyheter;
Theas (hans syster) pojkvän hade ringt och bett Dicte om lov att få fria till henne i veckan! WOW =) Är så glad för dem, de är underbara tillsammans.
Idag började Anders kl 3 så jag gick med på (IDIOT!) att följa med Linda på ett bodyjam pass. Sviningt bra. Träningsverken från squashen har solklart INTE gått över och min koordination är solklart INTE så bra som man skulle kunna hoppas... För några helger sen på mitt lördagsjobb (Bull Event - firmafester och möhippor och sånt) kom ett svensexa gäng där han som skulle gifta sig var klädd i en såndär baddräktsliknande gympadress med string (lyckligtvis med cykelbyxor under) och han hade fått starta dagen med ett sånt pass. Det hade dom filmat. Det visade dom för mig. DÅ skrattade jag så att tårarna rann. Det fick jag äta upp idag.
Och din pojkvän är dansare...? sa Linda efteråt. Tack.
Imorrn och fredag har vi planleggingsdagar i barnehagen, så inga barn där. Och jag kom på mig själv med att tänka att det kommer kännas tomt. Med så många dagar utan dom. Noah är min. Han älskar mig. Och idag sa magnus som tidigare BARA sagt bil och Lalla och mamma Lotta. Eller han sa väl egentligen Lackta, men han syftade på mig. Och sen prövade han med KJersti, men det blir bara Chi. Fortfarande underbart!
Nu ska jag dricka mjölk.
Hur som hur så drack vi en massa öl och spelade dart. Anders vann båda gångerna. Jag kom en tvåa och en trea (dvs sist) men det betydde inte så mycket. Både Christer och jag sög. Christer (jobbigaste namnet att skriva) sa den bästa kommentaren, (han är underbar) jag sa att vår soffgrupp är så ful att den nästan blir snygg, varpå han blixtsnabbt kontrar, precis som jag! Som tur var drog dom ner på stan tidigt så jag somnade hyfsad och var pigg som en lärka i morse när jag knatade iväg till jobbet.
Dessutom hade Anders fått nyheter;
Theas (hans syster) pojkvän hade ringt och bett Dicte om lov att få fria till henne i veckan! WOW =) Är så glad för dem, de är underbara tillsammans.
Idag började Anders kl 3 så jag gick med på (IDIOT!) att följa med Linda på ett bodyjam pass. Sviningt bra. Träningsverken från squashen har solklart INTE gått över och min koordination är solklart INTE så bra som man skulle kunna hoppas... För några helger sen på mitt lördagsjobb (Bull Event - firmafester och möhippor och sånt) kom ett svensexa gäng där han som skulle gifta sig var klädd i en såndär baddräktsliknande gympadress med string (lyckligtvis med cykelbyxor under) och han hade fått starta dagen med ett sånt pass. Det hade dom filmat. Det visade dom för mig. DÅ skrattade jag så att tårarna rann. Det fick jag äta upp idag.
Och din pojkvän är dansare...? sa Linda efteråt. Tack.
Imorrn och fredag har vi planleggingsdagar i barnehagen, så inga barn där. Och jag kom på mig själv med att tänka att det kommer kännas tomt. Med så många dagar utan dom. Noah är min. Han älskar mig. Och idag sa magnus som tidigare BARA sagt bil och Lalla och mamma Lotta. Eller han sa väl egentligen Lackta, men han syftade på mig. Och sen prövade han med KJersti, men det blir bara Chi. Fortfarande underbart!
Nu ska jag dricka mjölk.
i can't speek sounds to show no pain
Anders och jag satt och lyssnade på schysst musik och fulsjöng tillsammans. Så kom han på nåt så fantastiskt som att ändra textraden i can't see my reflection in the water (tomorrow is a long time - Dylan) till och din rumpa inte var så oändlig. Han syftade inte på att den är så väldigt djup att även stora snoppar får plats, sånt vet han inget om, han syftade på bredden. Jag blev fly förbannad och lyckades spotta ut en full mun med öl (ja - jag dricker öl på en tisdag, vi har mycket att fira!) över hela min mage och tuttar (ja - jag gillar att gå runt topless i lägenheten). Skitmysigt.
Det tyckte han var så FANTASTISKT kul att han sa; Åh! Herregud! Jag är så söt! Jag måste få en puss. Så en öldreglande puss fick han. Det kan ha ha.
För övrigt kan jag informera om att Anders har fått extrajobb på MIN barnehage. 30 % utöver studierna. Eller har jag sagt det? Ja det har jag. Men han jobbadeiaf första dagen idag, och det gick SÅ bra. Henrik en liten treåring på hans avdelning blev så förälskad och ville leka med honom hela tiden. Anders spelade ju gitarr och så, så han var väldigt cool. Så att när Anders var tvungen att ta upp Magnus blev Henrik svartsjuk oh drog i hans byxor. Mig också, mig också!
Väldigt mysigt!
Nu ska jag fortsätta lyssna på musik och sjunga sånger med Anders där vi sjunger vartannat ord. (vi är lättroade som 2åringar.)
Och JA, det låter som väldigt mycket jag och anders och vi, men vi laddar upp inför ett år med pendlande och MYCKET ifrån varandra.
Nojsnojs och joms
Det tyckte han var så FANTASTISKT kul att han sa; Åh! Herregud! Jag är så söt! Jag måste få en puss. Så en öldreglande puss fick han. Det kan ha ha.
För övrigt kan jag informera om att Anders har fått extrajobb på MIN barnehage. 30 % utöver studierna. Eller har jag sagt det? Ja det har jag. Men han jobbadeiaf första dagen idag, och det gick SÅ bra. Henrik en liten treåring på hans avdelning blev så förälskad och ville leka med honom hela tiden. Anders spelade ju gitarr och så, så han var väldigt cool. Så att när Anders var tvungen att ta upp Magnus blev Henrik svartsjuk oh drog i hans byxor. Mig också, mig också!
Väldigt mysigt!
Nu ska jag fortsätta lyssna på musik och sjunga sånger med Anders där vi sjunger vartannat ord. (vi är lättroade som 2åringar.)
Och JA, det låter som väldigt mycket jag och anders och vi, men vi laddar upp inför ett år med pendlande och MYCKET ifrån varandra.
Nojsnojs och joms
passerade tomater
Ja, byxballe kan man kalla det. Kolla in mitt FÖRSTA inlägg, min nya faiblesse för att läsa mer om såna.
http://www.vg.no/nyheter/utenriks/artikkel.php?artid=566287
världens sötaste frisyr finner ni där.
Nu har jag spelat en timmes squash med Jonas. Det är första träningen (bortsett från att gå till och från jobbet) sen jag bröt foten. Jonas däremot har sprungit tre mil i veckan hela sommaren. Gissa hur jag mådde. Sista tio minuterna var de mest långsamma i hela mitt liv. Jag hade svår andnöd, ansiktet var så rött att jag chockade stackars ovetande förbipasserande, alla blodådror i skallen kändes som om dom skulle sprängas, håret var blött som glidkrämad porrskådis fitta och det var ett personligt mount everest att lyckas hålla i racketen. Men damn så skönt det är efteråt. Nästa gång blir först fredag, så hinner jag recovra.
Anders ska ju börja på studier på måndag, men ville ha ett extrajobb vid sidan av för att få lite extra pengar, så han fick 30 % i MIN barnehage. Jag är lite kluven. Glad för honom som får komma till en toppen arbetsplats, men lite skeptisk mot att jobba med sin pojkvän och sambo. Hmm. Men det blir nog bra. Förhoppningsvis. Han ska börja imorrn. Dock inte påmin avdelning, minstingarna. Anders är inte så glad i det där med blöjor och snor (något som FÖ inte gör mig ett dugg, jag brukar hitta på små sånger till barnen när dom ligger där och får blöjorna bytta), men han är fantastisk med lite större barn. Han är outtröttlig!
Jag ska kanske få köpa Lines MTB. Hon gav 10 för ett år sen och har knappt kört den. Jag får den för 7. Det är verkligen värt det! Då hinner jag köra upp mig lite inför vintern. För när snön kommer och det är dubbdäck och grusväg som gäller är det annars svårt att hålla motivationen uppe...
Igår var igen och Christer här på kvällingen och drack sprit och cola och kollade på kul grejer på youtube (vi har som sagt ingen TV). Ett tips är att kolla in whose line is it anyway. Speciellt irish drinking songs (eller vänta - det här har jag skrivit förr. Kom ihåg att funderade över särskrivningen den gången också, men då har jag sagt det två gånger nu) eller song titles. Det är en lek där man bara får prata i sångtitlar. Genialt. Skitkul att göra själv.
Nu måste jag göra nån mat, annars kommer jag svimma!
Imorrn ska jag försöka fixa bilder av lägenheten!
http://www.vg.no/nyheter/utenriks/artikkel.php?artid=566287
världens sötaste frisyr finner ni där.
Nu har jag spelat en timmes squash med Jonas. Det är första träningen (bortsett från att gå till och från jobbet) sen jag bröt foten. Jonas däremot har sprungit tre mil i veckan hela sommaren. Gissa hur jag mådde. Sista tio minuterna var de mest långsamma i hela mitt liv. Jag hade svår andnöd, ansiktet var så rött att jag chockade stackars ovetande förbipasserande, alla blodådror i skallen kändes som om dom skulle sprängas, håret var blött som glidkrämad porrskådis fitta och det var ett personligt mount everest att lyckas hålla i racketen. Men damn så skönt det är efteråt. Nästa gång blir först fredag, så hinner jag recovra.
Anders ska ju börja på studier på måndag, men ville ha ett extrajobb vid sidan av för att få lite extra pengar, så han fick 30 % i MIN barnehage. Jag är lite kluven. Glad för honom som får komma till en toppen arbetsplats, men lite skeptisk mot att jobba med sin pojkvän och sambo. Hmm. Men det blir nog bra. Förhoppningsvis. Han ska börja imorrn. Dock inte påmin avdelning, minstingarna. Anders är inte så glad i det där med blöjor och snor (något som FÖ inte gör mig ett dugg, jag brukar hitta på små sånger till barnen när dom ligger där och får blöjorna bytta), men han är fantastisk med lite större barn. Han är outtröttlig!
Jag ska kanske få köpa Lines MTB. Hon gav 10 för ett år sen och har knappt kört den. Jag får den för 7. Det är verkligen värt det! Då hinner jag köra upp mig lite inför vintern. För när snön kommer och det är dubbdäck och grusväg som gäller är det annars svårt att hålla motivationen uppe...
Igår var igen och Christer här på kvällingen och drack sprit och cola och kollade på kul grejer på youtube (vi har som sagt ingen TV). Ett tips är att kolla in whose line is it anyway. Speciellt irish drinking songs (eller vänta - det här har jag skrivit förr. Kom ihåg att funderade över särskrivningen den gången också, men då har jag sagt det två gånger nu) eller song titles. Det är en lek där man bara får prata i sångtitlar. Genialt. Skitkul att göra själv.
Nu måste jag göra nån mat, annars kommer jag svimma!
Imorrn ska jag försöka fixa bilder av lägenheten!
byxfittan och evigheten
Jag ligger på min soffa (en soffa som enligt Anders mamma ær så ful att den næstan blir snygg). Den har ett sammetsmønstar av typ blommor på brun bakgrund. Man kan se att sammeten varit grøn en gång ca på 60 talet nær den køptes. Men nu har den blivit så mycket sutten -och annat- i att de också ær bruna, men i en annan nyans som skær sig nåt fantastiskt.
På mig har jag ett par svarta træningsbyxor som ær diaboliskt skøna, men som jag bara, BARA, kan anvænda nær jag ær ensam hemma. Jag får så sjukt ful fitta i dom. Værsta flæsklæpparna goes cameltoe. Och det ær konstigt før jag har en ganska liten fitta. Så jag har satt alarm på mobilen på 17.05, Anders kommer hem ca 17.10 och då hinner jag byta innan han kommer och ser. Man kanske undrar varfør jag køpt ett par såna, men faktum ær att dom var ganska fina en gång i tiden, men de har tvættats en eller två gånger før mycket, och då genomgått en mycket mærklig førvandling. Idag ær dom så fula att jag liksom inte kan sluta kolla. Lyfter på datorn, som ligger på magen, då och då før att kolla om det fortfarande ser ut så dør. Japp. Det gjorde det. Den hær gången också.
Jag lyssnar på Afroman -because i got high och filosoferar om saker som ær sådær viktiga att man næstan inte vågar tænka på det, om man inte ær vældigt modig eller vældigt smart. Eller precis håller på att somna.
Jag ær både smart och modig. Jag borde verkligen vara bæstis med typ Aristoteles och Christofer Columbus. VI skulle passa før varandra.
Ni vet inte varfør jag skriver det hær. Ær hon full? Men det ær inte det. jag ær bara rastløs. Vad ær det med søndagar som ær så jævla fittigt? Jag tycker ærligt att man borde skita i søndagar fullstændigt, eller ta och jobba sju dagar i veckan i stællet.
Jag ær før sliten efter en veckas jobb och alkohol igår før att gøra nåt vettigt. Jag ær inte tillræckligt sliten før att bara ligga på sængen och tycka det ær toppen. Och det ær nåt fel med routern, så jag kan inte spela age vilket vanligtvis ær ræddaren i nøden. Jag har redan stædat, jag har redan målat naglarna. Jag ær inte hungrig, vilket ær tur før det finns inget ætbart hær. Jag har ont i huvudet men har inga værktabletter. Jag har læst 346 sidor ien bok dær vart tredje ord ær shunnar eller gussar, lack eller fett felknullad. Och meningsbyggnaden; < Værsta regnet på typ ett år fast det fortfarande var sommar. Pissade ner på stan. Smattrade mot rutan som kulspruteljud. Sjukt egentligen. >
Man trøttnar. Och jag har 150 sidor kvar.
Det blir bra nær MiMiWeeWee kommer, då kan jag bygga hinderbanor till honom.
Nu ska jag nog spela lite røj. Och lyssna på annan skræpmusik. Och titta på min byxfitta.
På mig har jag ett par svarta træningsbyxor som ær diaboliskt skøna, men som jag bara, BARA, kan anvænda nær jag ær ensam hemma. Jag får så sjukt ful fitta i dom. Værsta flæsklæpparna goes cameltoe. Och det ær konstigt før jag har en ganska liten fitta. Så jag har satt alarm på mobilen på 17.05, Anders kommer hem ca 17.10 och då hinner jag byta innan han kommer och ser. Man kanske undrar varfør jag køpt ett par såna, men faktum ær att dom var ganska fina en gång i tiden, men de har tvættats en eller två gånger før mycket, och då genomgått en mycket mærklig førvandling. Idag ær dom så fula att jag liksom inte kan sluta kolla. Lyfter på datorn, som ligger på magen, då och då før att kolla om det fortfarande ser ut så dør. Japp. Det gjorde det. Den hær gången också.
Jag lyssnar på Afroman -because i got high och filosoferar om saker som ær sådær viktiga att man næstan inte vågar tænka på det, om man inte ær vældigt modig eller vældigt smart. Eller precis håller på att somna.
Jag ær både smart och modig. Jag borde verkligen vara bæstis med typ Aristoteles och Christofer Columbus. VI skulle passa før varandra.
Ni vet inte varfør jag skriver det hær. Ær hon full? Men det ær inte det. jag ær bara rastløs. Vad ær det med søndagar som ær så jævla fittigt? Jag tycker ærligt att man borde skita i søndagar fullstændigt, eller ta och jobba sju dagar i veckan i stællet.
Jag ær før sliten efter en veckas jobb och alkohol igår før att gøra nåt vettigt. Jag ær inte tillræckligt sliten før att bara ligga på sængen och tycka det ær toppen. Och det ær nåt fel med routern, så jag kan inte spela age vilket vanligtvis ær ræddaren i nøden. Jag har redan stædat, jag har redan målat naglarna. Jag ær inte hungrig, vilket ær tur før det finns inget ætbart hær. Jag har ont i huvudet men har inga værktabletter. Jag har læst 346 sidor ien bok dær vart tredje ord ær shunnar eller gussar, lack eller fett felknullad. Och meningsbyggnaden; < Værsta regnet på typ ett år fast det fortfarande var sommar. Pissade ner på stan. Smattrade mot rutan som kulspruteljud. Sjukt egentligen. >
Man trøttnar. Och jag har 150 sidor kvar.
Det blir bra nær MiMiWeeWee kommer, då kan jag bygga hinderbanor till honom.
Nu ska jag nog spela lite røj. Och lyssna på annan skræpmusik. Och titta på min byxfitta.
whose line is it anyway?
kolla in det på youtube. Min favorit ær irish drinkingsongs.
Anders jobbar och jag har min lediga dag. Vi (jag) ær i stort sett klara med flytten. Det ser toppen i alla rum utom ett, Anders sovrum. Vi delar sovrum såklart, men ett ær fullt med mina klæder och grejer, så Anders har sina i ett av dom andra. Det rummet ser ut som ett bombnedslag. Men det skiter jag i. Jag behøver inte gå in dær. Igår oljade jag dom nya stolarna, alla gardiner, tavlor ær uppe, mattorna ligger på golvet. Kalas.
Dock ær det fortfarande vældigt tomt i frysen och kylen æn så længe. Men det kommer.
Vi har ingen tv, och ingen dvdspelare. Vilket ær idiotiskt, før vi har två av varje i Sverige. Men nær jag flyttade i januari, och Anders kom med hyrda skåpbilen tyckte jag inte det var så viktigt. Eller om jag glømde. Eller om jag hade før bråttom och bara ville komma ivæg- Jag vet inte. Men vi får ta och spara lite, så kan vi køpa en plattis istællet. Elektronik ær en av få saker som faktiskt ær billigare hær æn i Sverige. Kan få en helschysst 32a før under tretusingen!
Jag brukar hysa en hatkærlek før det hær med att flytta. Hatar stressen, støket och allt jævla bærande.
Ælskar att få rensa ur ordentligt bland grejer, hitta grejer man lagt undan nånstanns och glømt, ælskar att planera och gøra fint på ett nytt stælle. Men det blir ju alltid ett jækla kaos.
I det hær kaoset har jag lyckats tappa bort laddaren till mobil. Skumt, før jag har somsagt packat upp i stort sett allt utom Anders klæder. Sen har vi numer bara en datakabel. Vi har Anders dator med pajad skærm, som dærfør ær kopplad till en stor dinosaurie-dataskærm, och som står på "hans" sovrum. Utan strømsladd. Sen har vi min bærbara, som jag fick fixad, men som nu envisas med att skriva norska, vilket varken jag (føga førvånande) eller Anders (killen som hackade FNs hemsida nær han gick i sjuan) kan ændra på. Høgst irriterande.
Nær Anders kommer hem från jobbet ska vi iaf gå och køpa en bur till MiMiWeeWee och hans, vad nu den ska heta.
Det blir mysigt som tusan. Jag måste ha djur runt mig, och nåt att pyssla om.
Och ni ska jag bara slappa (kanske drack en eller två øl før mycket igår) och glo på drinking songs och skratta så tårarna sprutar.
Anders jobbar och jag har min lediga dag. Vi (jag) ær i stort sett klara med flytten. Det ser toppen i alla rum utom ett, Anders sovrum. Vi delar sovrum såklart, men ett ær fullt med mina klæder och grejer, så Anders har sina i ett av dom andra. Det rummet ser ut som ett bombnedslag. Men det skiter jag i. Jag behøver inte gå in dær. Igår oljade jag dom nya stolarna, alla gardiner, tavlor ær uppe, mattorna ligger på golvet. Kalas.
Dock ær det fortfarande vældigt tomt i frysen och kylen æn så længe. Men det kommer.
Vi har ingen tv, och ingen dvdspelare. Vilket ær idiotiskt, før vi har två av varje i Sverige. Men nær jag flyttade i januari, och Anders kom med hyrda skåpbilen tyckte jag inte det var så viktigt. Eller om jag glømde. Eller om jag hade før bråttom och bara ville komma ivæg- Jag vet inte. Men vi får ta och spara lite, så kan vi køpa en plattis istællet. Elektronik ær en av få saker som faktiskt ær billigare hær æn i Sverige. Kan få en helschysst 32a før under tretusingen!
Jag brukar hysa en hatkærlek før det hær med att flytta. Hatar stressen, støket och allt jævla bærande.
Ælskar att få rensa ur ordentligt bland grejer, hitta grejer man lagt undan nånstanns och glømt, ælskar att planera och gøra fint på ett nytt stælle. Men det blir ju alltid ett jækla kaos.
I det hær kaoset har jag lyckats tappa bort laddaren till mobil. Skumt, før jag har somsagt packat upp i stort sett allt utom Anders klæder. Sen har vi numer bara en datakabel. Vi har Anders dator med pajad skærm, som dærfør ær kopplad till en stor dinosaurie-dataskærm, och som står på "hans" sovrum. Utan strømsladd. Sen har vi min bærbara, som jag fick fixad, men som nu envisas med att skriva norska, vilket varken jag (føga førvånande) eller Anders (killen som hackade FNs hemsida nær han gick i sjuan) kan ændra på. Høgst irriterande.
Nær Anders kommer hem från jobbet ska vi iaf gå och køpa en bur till MiMiWeeWee och hans, vad nu den ska heta.
Det blir mysigt som tusan. Jag måste ha djur runt mig, och nåt att pyssla om.
Och ni ska jag bara slappa (kanske drack en eller två øl før mycket igår) och glo på drinking songs och skratta så tårarna sprutar.
http://hemlos.situationsthlm.se/
glömde förresten skriva;
gå in och läs på http://hemlos.situationsthlm.se/
ska man läsa en blogg, så ska man läsa den. Jag blir SÅ berörd. Här är en favorit:
Min kompis berättade att han fruktar att han ska bli utskriven igen. Jag förstår han helt och hållet. Det måendet under månaderna jag var ute skulle jag inte önska min värsta fiende. Han berättade att om han blev utskriven igen tänkte han skaffa sig en pistol och göra slut på eländet. Detta kanske låter som extrem självömkan och något slags hot för att bli sedd. Men eftersom jag själv varit i samma situation förstår jag honom faktiskt.
skrivet av Anders Berg, den 31 juli.
Man ska inte ha skuldkänslor för att man är lycklig, men fanimej svårt ibland. här går jag runt i värsta lyckoruset, med en pojke som accepterar mina nycker och tar hand om mig, med ett jobb som jag går till och från med ett leende på läpparna, och en lägenhet som jag kan gå vilse i. Mitt största problem är att jag inte kan hitta gardiner som matchar soffan, och så läser man sånt där. Det enda jag gör är att köpa LikOslo när jag är där på shoppingtur, eller teaterbesök, eller nåt annat livsnödvändigt. God!
Men från ett ämne till ett annat. Jag, Lotta Maria Möllerfalk, även kallad Blotta, är världens BÄSTA dagistant. Jag älskar "mina" barn förbehållslöst och gör allt för att göra dom lika glada som dom gör mig. Idag plockade jag, Camilla Maria, Isabel, Signe Marie och Elias rips (röda vinbär) och gjorde en smulpaj som vi sen bjöd alla barn och personalen på. mycket populärt. Jag bygger fina sandslott och leker galna zombielekar, jag ska kasta dig i toan lekar, jaga Lotta lekar och annat hysteriskt kul. Jag löper runt tills jag har blåsor på fötterna och ansiktet är knallrött av ansträngning! Men fan vad det är värt det. Att höra ett barn kvittra av skratt är den största man kan uppleva här i livet.
nu ska jag städa i lägenheten. Sätta upp gardiner och organisera garderober. Det är kul det med!
over and out
btw. daniel. Vet inte vilken Daniel det är, men jag lyssnar på Dire Straits nu. Romeo and Juliet.
gå in och läs på http://hemlos.situationsthlm.se/
ska man läsa en blogg, så ska man läsa den. Jag blir SÅ berörd. Här är en favorit:
Min kompis berättade att han fruktar att han ska bli utskriven igen. Jag förstår han helt och hållet. Det måendet under månaderna jag var ute skulle jag inte önska min värsta fiende. Han berättade att om han blev utskriven igen tänkte han skaffa sig en pistol och göra slut på eländet. Detta kanske låter som extrem självömkan och något slags hot för att bli sedd. Men eftersom jag själv varit i samma situation förstår jag honom faktiskt.
skrivet av Anders Berg, den 31 juli.
Man ska inte ha skuldkänslor för att man är lycklig, men fanimej svårt ibland. här går jag runt i värsta lyckoruset, med en pojke som accepterar mina nycker och tar hand om mig, med ett jobb som jag går till och från med ett leende på läpparna, och en lägenhet som jag kan gå vilse i. Mitt största problem är att jag inte kan hitta gardiner som matchar soffan, och så läser man sånt där. Det enda jag gör är att köpa LikOslo när jag är där på shoppingtur, eller teaterbesök, eller nåt annat livsnödvändigt. God!
Men från ett ämne till ett annat. Jag, Lotta Maria Möllerfalk, även kallad Blotta, är världens BÄSTA dagistant. Jag älskar "mina" barn förbehållslöst och gör allt för att göra dom lika glada som dom gör mig. Idag plockade jag, Camilla Maria, Isabel, Signe Marie och Elias rips (röda vinbär) och gjorde en smulpaj som vi sen bjöd alla barn och personalen på. mycket populärt. Jag bygger fina sandslott och leker galna zombielekar, jag ska kasta dig i toan lekar, jaga Lotta lekar och annat hysteriskt kul. Jag löper runt tills jag har blåsor på fötterna och ansiktet är knallrött av ansträngning! Men fan vad det är värt det. Att höra ett barn kvittra av skratt är den största man kan uppleva här i livet.
nu ska jag städa i lägenheten. Sätta upp gardiner och organisera garderober. Det är kul det med!
over and out
btw. daniel. Vet inte vilken Daniel det är, men jag lyssnar på Dire Straits nu. Romeo and Juliet.
om en finlandstur från helvetet! -Tamiflu till folket-
Anders, eller Kembo, min bättre hälft (han som tog en taxi hem från sin snowboard- och supa-tur i trysil) var dum nog att gå med på att dra på en finlandstur med några kompisar. Daggi (Dag Erik) är från Finland och hade pluggat nån hardcore kemigrej in the states i tre år. Och hans hemkomst skulle firas med en kryssning. Så han, Anders, Axel (han med bloggen Axelo) och Erik (han spionen som snackar massa konstiga språk) satte sig i Daggis pappas Saab och drog tidigt en lördagmorgon.
Dom kom till ca Karlstad. Sen ringer Anders och säger att det inte hade varit nog med olja så motorn brann.
(moahahahah - rätt åt dig mansjävel som lämnar mig ensam!)
Men killarna höll sig vid gott mod, spelade minigolf och roade sig med alkohol. Några timmar senare ringer Anders. Då har de fått lift med en taxichaufför som ändå skulle till Sthlm. Det nya problemet var bara att det var jävligt tajt med tid till färjan som dom hade biljetter till.
(MOAHAHAHA!!! HOPPAS NI MISSAR DEN, SVIN!)
Dom klarade det. Nästa gång jag pratade med Anders var de på färjan och hade det kul. Helt tills Axel och Erik tyckte det var en bra ide (jag kan fortfarande inte göra en sån där grej över ide och matine och såna ord. Det blir fortfarande bara en \ ) att klättra upp i pipan. Det kom en massa säkerhetspersonal och vakter och dom var ine glada. Vad mer som hände den natten vill och får jag inte veta. Men dom överlevde och kom till Helsinki på söndagen. De tog en sightseeingbuss (i Helsinki???) runt stan, satt uppe på "taket", dvs ute i fria luften, Anders utan jacka (han missade packa det och en hel del annat) och frös ihjäl!
(det kan ni ha era jävla fylleas)
Och sen var det dags för party med Daggis kusiner. Anders gick ut från utestället dom var på för att dra på mcDonalds en liten tur. Full och glad som han var märkte han inte att han använde fel kort. Ett som han anmält stulet efter att ha (det här får inte jag skriva för Anders, don't tell) tagit en taxi en gång som han inte ville betala för. Personalen på Donken tyckte det verkade suspekt. han såg farlig ut och sådär, så de ringde polisen.
(Det kan ha varit så att han skrek ett ord eller två om deras inkompetens, och det ser du ju før fan att det jag på legitimationen, osv. men det har jag inte fått bekräftat) och när snuten kom trodde de att de tagit fast värsta svindlaren och skulle bli erkända som hjältar i all Nordisk press. Så de plockade in honom i bilen och körde till den Helsinkiska polisstationen. Där blev det lite förhör och annat som hör söndagsnätter till tills de faktiskt var tvugna att ge sig. Det VAR Anders på legitimationerna. Det var Anders som satt fraför dem, och det VAR hans kort. Han hade bara tagit fel. Anders var väl lite småpurken kanske, så de körde tillbaka honom i en polisbil. Släppte ur honom utanför utestället, där han gled rätt in igen.
Sen var det dags för hemfärd dagen efter, vilket gick förhållandevis bra (förutom lite tandkräm och raklödder i ansiktet på dem som somnade först) och så var de i Sverige igen.
Där hittade de en buss som gick till ca Karlstad, där Daggis pappa (som bor i Norge) mötte dem med sin andra bil. De bogserade saaben tll en verkstad och sen körde de hem igen. Det blev till att byta ut hela motorn, så för Daggis pappa blev det en litesmådyr historia, sådär en 30.000.
Dagen efter att Anders kom hem ringde Daggi;
Du en av mina kusiner har fått bekräftat Svininfluensan......
Men med lite Tamiflu så går det så bra så. Bara håll dig hemma, och se till att för GUDS SKULL inte träffa nåt folk.
Idag har minst 30 fall av registrerats i Hamar.
Och Axel har fått en
tatuering i form av en hitlermush på insidan av pekfingret. Jättekul! I sådär en två timmar.
efter min datakrasch har jag inga bilder, och mobben har också pajat totalt, så jag kan inte lägga in några. Därfør blir det inga bilder från det här (det finns annars en del fina...)!
Dom kom till ca Karlstad. Sen ringer Anders och säger att det inte hade varit nog med olja så motorn brann.
(moahahahah - rätt åt dig mansjävel som lämnar mig ensam!)
Men killarna höll sig vid gott mod, spelade minigolf och roade sig med alkohol. Några timmar senare ringer Anders. Då har de fått lift med en taxichaufför som ändå skulle till Sthlm. Det nya problemet var bara att det var jävligt tajt med tid till färjan som dom hade biljetter till.
(MOAHAHAHA!!! HOPPAS NI MISSAR DEN, SVIN!)
Dom klarade det. Nästa gång jag pratade med Anders var de på färjan och hade det kul. Helt tills Axel och Erik tyckte det var en bra ide (jag kan fortfarande inte göra en sån där grej över ide och matine och såna ord. Det blir fortfarande bara en \ ) att klättra upp i pipan. Det kom en massa säkerhetspersonal och vakter och dom var ine glada. Vad mer som hände den natten vill och får jag inte veta. Men dom överlevde och kom till Helsinki på söndagen. De tog en sightseeingbuss (i Helsinki???) runt stan, satt uppe på "taket", dvs ute i fria luften, Anders utan jacka (han missade packa det och en hel del annat) och frös ihjäl!
(det kan ni ha era jävla fylleas)
Och sen var det dags för party med Daggis kusiner. Anders gick ut från utestället dom var på för att dra på mcDonalds en liten tur. Full och glad som han var märkte han inte att han använde fel kort. Ett som han anmält stulet efter att ha (det här får inte jag skriva för Anders, don't tell) tagit en taxi en gång som han inte ville betala för. Personalen på Donken tyckte det verkade suspekt. han såg farlig ut och sådär, så de ringde polisen.
(Det kan ha varit så att han skrek ett ord eller två om deras inkompetens, och det ser du ju før fan att det jag på legitimationen, osv. men det har jag inte fått bekräftat) och när snuten kom trodde de att de tagit fast värsta svindlaren och skulle bli erkända som hjältar i all Nordisk press. Så de plockade in honom i bilen och körde till den Helsinkiska polisstationen. Där blev det lite förhör och annat som hör söndagsnätter till tills de faktiskt var tvugna att ge sig. Det VAR Anders på legitimationerna. Det var Anders som satt fraför dem, och det VAR hans kort. Han hade bara tagit fel. Anders var väl lite småpurken kanske, så de körde tillbaka honom i en polisbil. Släppte ur honom utanför utestället, där han gled rätt in igen.
Sen var det dags för hemfärd dagen efter, vilket gick förhållandevis bra (förutom lite tandkräm och raklödder i ansiktet på dem som somnade först) och så var de i Sverige igen.
Där hittade de en buss som gick till ca Karlstad, där Daggis pappa (som bor i Norge) mötte dem med sin andra bil. De bogserade saaben tll en verkstad och sen körde de hem igen. Det blev till att byta ut hela motorn, så för Daggis pappa blev det en litesmådyr historia, sådär en 30.000.
Dagen efter att Anders kom hem ringde Daggi;
Du en av mina kusiner har fått bekräftat Svininfluensan......
Men med lite Tamiflu så går det så bra så. Bara håll dig hemma, och se till att för GUDS SKULL inte träffa nåt folk.
Idag har minst 30 fall av registrerats i Hamar.
Och Axel har fått en
tatuering i form av en hitlermush på insidan av pekfingret. Jättekul! I sådär en två timmar.
efter min datakrasch har jag inga bilder, och mobben har också pajat totalt, så jag kan inte lägga in några. Därfør blir det inga bilder från det här (det finns annars en del fina...)!
hora var det ja
Nu har den (han) som ændrade mitt lösen till hora för hoppningsvis släppt det här, släppt mig. Om inte så; varsågod -
Jag är lycklig, jag ska flytta i MORGON till en lägenhet på120 kvm med 3 !!! sovrum. Jag älskar mitt jobb, Anders har kommit in på toppen studier i Lillehammer och nu håller vi på att leta bil.
Kanske att jag är en hora. Jag horar mig för barnen i barnehagen, lockar in dom på mitt lag, får dom att älska mig, njuter av att höra en 2 åring säga Jotta eller Otta eller Lutta för första gången.
Just nu sitter vi och dricker öl och ser Anders kusin, Olav Dalen, spela sin första landskamp i fotboll som förstemålvakt för kongsvinger. Med två minuter kvar av första¨gör han en fantastisk straffräddning, följt av att de scorar 1-0 en minut senare. IAO, helt okej.
Det är så mycket jag vill skriva om, men det får bli en annan gång, snart, en fotbollspaus är inte så lång för det. men vi flyttar som sagt imorrn, ska köpa varsin ökenråtta (Anders som vill, hans vilkor för att jag en dag ska få min sphynx) min ska heta MiMiWeeWee. (visst blir man glad när man säger det?)
Jag håller även på att fixa en liten miniaffärside (jag kan inte gøra en sån dær grej øver e i ide, det blir ett \ i stællet, norskt tangentbord...) med t-shirtar med superfina tryck som jag ritar och skriver. Det kommer mer om det också. Jag har en massa fina bilder och kul stories att dela med mig av; Anders hämtas av polis i Helsinki, syster flyttar hem från Tyskland, semester visit av Morbror med familj, Axels hitlermush visar sig vara en tattoo, svineinfluensa, fot som strular som f*n efter brott (inte kul), mer shopping än vad som är bra för någon, asgrym dricketävling på Sebs och annat bra.
Det är skönt. Enligt en studie av svenska folkhälsoinstitutet mår folk som skriver dagbok (/blogg) generellt (fan jag kan inte stava längre, häromdan skrev jag, på allvar, till anders i ett sms; kommer snart - ska bara dursa först) sett mår psykiskt bättre än folk som inte gör det. Att skriva om sin vardag och sitt liv fungerar som hemmaterapi för själen.
Beklagar, jag är tillbaka.
Jag är lycklig, jag ska flytta i MORGON till en lägenhet på120 kvm med 3 !!! sovrum. Jag älskar mitt jobb, Anders har kommit in på toppen studier i Lillehammer och nu håller vi på att leta bil.
Kanske att jag är en hora. Jag horar mig för barnen i barnehagen, lockar in dom på mitt lag, får dom att älska mig, njuter av att höra en 2 åring säga Jotta eller Otta eller Lutta för första gången.
Just nu sitter vi och dricker öl och ser Anders kusin, Olav Dalen, spela sin första landskamp i fotboll som förstemålvakt för kongsvinger. Med två minuter kvar av första¨gör han en fantastisk straffräddning, följt av att de scorar 1-0 en minut senare. IAO, helt okej.
Det är så mycket jag vill skriva om, men det får bli en annan gång, snart, en fotbollspaus är inte så lång för det. men vi flyttar som sagt imorrn, ska köpa varsin ökenråtta (Anders som vill, hans vilkor för att jag en dag ska få min sphynx) min ska heta MiMiWeeWee. (visst blir man glad när man säger det?)
Jag håller även på att fixa en liten miniaffärside (jag kan inte gøra en sån dær grej øver e i ide, det blir ett \ i stællet, norskt tangentbord...) med t-shirtar med superfina tryck som jag ritar och skriver. Det kommer mer om det också. Jag har en massa fina bilder och kul stories att dela med mig av; Anders hämtas av polis i Helsinki, syster flyttar hem från Tyskland, semester visit av Morbror med familj, Axels hitlermush visar sig vara en tattoo, svineinfluensa, fot som strular som f*n efter brott (inte kul), mer shopping än vad som är bra för någon, asgrym dricketävling på Sebs och annat bra.
Det är skönt. Enligt en studie av svenska folkhälsoinstitutet mår folk som skriver dagbok (/blogg) generellt (fan jag kan inte stava längre, häromdan skrev jag, på allvar, till anders i ett sms; kommer snart - ska bara dursa först) sett mår psykiskt bättre än folk som inte gör det. Att skriva om sin vardag och sitt liv fungerar som hemmaterapi för själen.
Beklagar, jag är tillbaka.
cykelställ
ispåse rullstol
blodat knä. var vänlig notera blåmärket upp längs hela benet.
ännu inte blå fot med nya knölar och tår som svullnat en gnutta...
Jag har suttit inne (eller ute på balkongen) hela dagen, men var nyss tvungen att fylla på lagret av snus. Hoppade de ca 100 metrarna till 7 eleven och trodde jag skulle dö. Så när jag kom tillbaka hände det sötaste. En av grannarna måste ha sett mig komma hoppande, så när jag stannade utanför porten för att hitta nycklarna (inte det lättaste med tanke på att jag nästan svimmar när jag råkar sätta foten i backen), så tryckte nån vänlig själ på dörröppnarknappen i sin telefon, så att dörren gick upp för mig. Tack!
Syster har även bilder från vår pre broken foot shopping tur i Olso;
akerbrygga
L8 och Anders
turister?
Vigelandsparken
fotografen själv
nyfyllt barskåp
Här är jag in the outfit som jag senare kraschade i. I tröjan som Malin glömde på sjukhuset.
Jag har ont i foten så därför skriver jag inget viktigt.
hora
Har cyklat omkull och brutit foten. På kryckor igen efter bara två veckor. Samma fot. Syster har varit vänlig nog att föreviga mina skrapsår och min svårt deformerade fot. Så bilder kommer nog imorrn när jag sitter hemma och inte klarar att göra nåt. Måste sova nu. Starka painkillers.
who are they? hand on high
Imorrn ska jag upp tidigt, passa barn några timmar och så ska jag och Anders möta Malin på Oslo S halv tre. Den här kvällen har jag därför dedikerat till städning och tvätt av kläder. Imorrn ska vi shoppa och se Oslo, jag hoppas på lite nya skor, och det ska väl inte bli så svårt tänker jag mig. Anders ska hämta sin skateboard hos en kompis och så ska jag hämta mitt pass på Svenska ambassaden. Det enda tjuriga är att Les Miserables är totalt fullsatt, så det blir ingen musikal för vår del. Malin kommer bli skitnöjd över det. Hon har med sig 9 (!) flaskor med olika likörer, samt en del vin, så vi ska festa en del i veckan. Hoppas på fint väder så att vi kan sitta ute och grilla och hela den där grejen. Very nice indeed.
Trondheim
Jag har ca en miljon bilder av Trondheim (trondhjäm eller tronnhajm) men de flesta är på Emmas kamera som är lite bättre än min mobilkamera. Men jag har några som är ok;
I tåget på väg upp var vi otroligt lyckligt lottade och fick se myskoxar (moskus) på Dovrefjell. Jag tror jag var mist lika uppspelt som alla ungar på tåget. Konduktören var toppen, han sa i högtalarna att dom hade sett moskusar lite längre fram tidigare på dagen och att vi kanske skulle få se någon nu om vi tittade ut, och mycket riktigt! Dom till och med saktade in tåget en massa så att vi hann se ordentligt!
Det var den utsikten hela resan!
Staden visade sig vara ytterst pittoresk och färgglad,
typ Venedig (där jag aldrig har varit) eller att gammalt London längs med Themsen.
Lördagen visade ett strålande väder, vilket är ganska rare där uppe, så efter några timmars shopping på förmiddagen hamnade vi på en "strand" eller snarare en lucka i bergen som omgav allt vatten, där vi satt och läste, solade, spelade volleyboll, gick på lina, grillade och drack öl!
På kvällen skulle vi käka ute och Thea tyckte vi skulle ta en restaurang uppe i nåt javla torn. Vi skulle undvika min höjdskräcksångest genom att sätta oss långt in i mitten, där man inte såg ut. Fine, tänkte jag, så vi stack upp, men jag blev helt galet yr och illamående och DÅ tyckte dom det passade att berätta att tornet dessutom snurrade runt (ett varv i timmen, så inte SÅ snabbt - dom andra märkte det inte) Som tur var var det fullsatt så jag slapp bli den elaka partypoopern som förstörde för alla. Vi skyndade oss ned, men det var med en inte så ringa kraftansträngning jag klarade att inte spy.
Idag stack de andra till nån stor simhall, vilket gav mig ett ypperligt tillfälle att få se lite av staden på egenhand. Man ser så mycket mer när man slipper ta hänsyn till en trettonårig och en femårig lillasyster. Givetvis var allting stängt idag, som alltid i kära Norge, så det blev ingen shopping, men jag checkade sevärdheter och var turist. Vädret var perfekt idag också. Jag kan SÅ tänka mig att studera i Trondheim. Underbar stad!
Nidaros domen
Men det är faktiskt skönt att vara hemma igen. Barnvakt till två och boende på hotell tär på krafterna! Imorrn är jag ledig och ska städa. Malin kommer på tisdag!
I tåget på väg upp var vi otroligt lyckligt lottade och fick se myskoxar (moskus) på Dovrefjell. Jag tror jag var mist lika uppspelt som alla ungar på tåget. Konduktören var toppen, han sa i högtalarna att dom hade sett moskusar lite längre fram tidigare på dagen och att vi kanske skulle få se någon nu om vi tittade ut, och mycket riktigt! Dom till och med saktade in tåget en massa så att vi hann se ordentligt!
Det var den utsikten hela resan!
Staden visade sig vara ytterst pittoresk och färgglad,
typ Venedig (där jag aldrig har varit) eller att gammalt London längs med Themsen.
Lördagen visade ett strålande väder, vilket är ganska rare där uppe, så efter några timmars shopping på förmiddagen hamnade vi på en "strand" eller snarare en lucka i bergen som omgav allt vatten, där vi satt och läste, solade, spelade volleyboll, gick på lina, grillade och drack öl!
På kvällen skulle vi käka ute och Thea tyckte vi skulle ta en restaurang uppe i nåt javla torn. Vi skulle undvika min höjdskräcksångest genom att sätta oss långt in i mitten, där man inte såg ut. Fine, tänkte jag, så vi stack upp, men jag blev helt galet yr och illamående och DÅ tyckte dom det passade att berätta att tornet dessutom snurrade runt (ett varv i timmen, så inte SÅ snabbt - dom andra märkte det inte) Som tur var var det fullsatt så jag slapp bli den elaka partypoopern som förstörde för alla. Vi skyndade oss ned, men det var med en inte så ringa kraftansträngning jag klarade att inte spy.
Idag stack de andra till nån stor simhall, vilket gav mig ett ypperligt tillfälle att få se lite av staden på egenhand. Man ser så mycket mer när man slipper ta hänsyn till en trettonårig och en femårig lillasyster. Givetvis var allting stängt idag, som alltid i kära Norge, så det blev ingen shopping, men jag checkade sevärdheter och var turist. Vädret var perfekt idag också. Jag kan SÅ tänka mig att studera i Trondheim. Underbar stad!
Nidaros domen
Men det är faktiskt skönt att vara hemma igen. Barnvakt till två och boende på hotell tär på krafterna! Imorrn är jag ledig och ska städa. Malin kommer på tisdag!
i kiss you when you start the day
Imorrn klockan 09.30 åker jag och Emma till Trondheim. Det ska ju vara så fint där, så jag ska minsann ta en massa dåliga mobilbilder jag kan dela med mig av.
Idag har varit en toppendag. Anders var på sitt allra bästa sweethearthumör imorse och cyklade med mig till barnehagen. Där har jag gått i sandaler utan strumpor och t-shirt hela dagen. Jag kommer en tid framöver få sminka bort pandasolbrännan jag dragit på mig av solglasögonen! Inget kan vara bättre än att få betalt för att leka ute i solsken en hel dag! Idag blev ungarnas första dag på året utan overall och regnkläder! Såhär ser det ut då;
Solglasögon - pandabränna
Bara fötter
Emma med pil och båge
Jag vet! Vi gungar (huskar) så högt att Lotta får hjärtsnörp.
Om man inte har solisar måste man kisa, och om man inte är barn får man ont i huvudet då!
Jag önskar det var legitimt även för folk i vuxen ålder att klä sig uteslutande i rosa och ha pippitofsar!
Underbara vår, underbara sol, underbara jobb, underbara BARN! Dagens höjdpukt var att kolla på duvorna som bygger på i taknocken i barbehagen och att äntligen få klättra i klätterträdet igen. Brandmännen var nämligen i barnehagen igår och klippte bort de farliga grenarna som höll på att ramla ned. När de åkte satte de på blåljusen, gissa om det var uppskattat!
Igår var det servering direkt efter barnehagen, det hade klunnat vara toppen om det inte vore för en inkompetent hovmästare. Vi satt på rumporna och glodde minst tre timmar av tiden. Vilket iofs är ok när man får 135 kr i timmen för det, men tiden tenderar att gå ganska sakta när man har tråkigt. Det var jag och två till som kunde servera, sen var det 12 nötter. Träfffade hur som hur en trevlig liten svenska från Norrköping. Malin hette hon, så nu har jag nån att fika med utan att jag måste vara beredd med kontringar angående Sveriges neutralitet i andra världskriget och annat dumt som Norrmännen envisas med att ta upp! Det är ju najs. När vi stod i baren framåt kvällingen kom en barnehage pappa fram och hälsade. Tydligen är han nån slags höjdare inom Norsk Tipping, och han var imponerad över mitt multijobbande. Jag spetsade hans drinkar lite extra, och hade sett fram emot att kolla hans skick idag när han lämnade och hämtade sin son. Men han var ledig idag. Suspekt...
Eftermiddagen har ägnats åt en del läsande, lyssnande på musik och inte minst att med hjälp av mattor och handdukar bygga gångar åt marsvinen i köket och vardagsrummet. De vägrar konsekvent att gå direkt på golvet, men såfort det ligger lite tyg där så går det bra och då är det toppen att springa runt!
När Andy kommer hem från jobb blir det film och gosing som sig bör!
Idag har varit en toppendag. Anders var på sitt allra bästa sweethearthumör imorse och cyklade med mig till barnehagen. Där har jag gått i sandaler utan strumpor och t-shirt hela dagen. Jag kommer en tid framöver få sminka bort pandasolbrännan jag dragit på mig av solglasögonen! Inget kan vara bättre än att få betalt för att leka ute i solsken en hel dag! Idag blev ungarnas första dag på året utan overall och regnkläder! Såhär ser det ut då;
Solglasögon - pandabränna
Bara fötter
Emma med pil och båge
Jag vet! Vi gungar (huskar) så högt att Lotta får hjärtsnörp.
Om man inte har solisar måste man kisa, och om man inte är barn får man ont i huvudet då!
Jag önskar det var legitimt även för folk i vuxen ålder att klä sig uteslutande i rosa och ha pippitofsar!
Underbara vår, underbara sol, underbara jobb, underbara BARN! Dagens höjdpukt var att kolla på duvorna som bygger på i taknocken i barbehagen och att äntligen få klättra i klätterträdet igen. Brandmännen var nämligen i barnehagen igår och klippte bort de farliga grenarna som höll på att ramla ned. När de åkte satte de på blåljusen, gissa om det var uppskattat!
Igår var det servering direkt efter barnehagen, det hade klunnat vara toppen om det inte vore för en inkompetent hovmästare. Vi satt på rumporna och glodde minst tre timmar av tiden. Vilket iofs är ok när man får 135 kr i timmen för det, men tiden tenderar att gå ganska sakta när man har tråkigt. Det var jag och två till som kunde servera, sen var det 12 nötter. Träfffade hur som hur en trevlig liten svenska från Norrköping. Malin hette hon, så nu har jag nån att fika med utan att jag måste vara beredd med kontringar angående Sveriges neutralitet i andra världskriget och annat dumt som Norrmännen envisas med att ta upp! Det är ju najs. När vi stod i baren framåt kvällingen kom en barnehage pappa fram och hälsade. Tydligen är han nån slags höjdare inom Norsk Tipping, och han var imponerad över mitt multijobbande. Jag spetsade hans drinkar lite extra, och hade sett fram emot att kolla hans skick idag när han lämnade och hämtade sin son. Men han var ledig idag. Suspekt...
Eftermiddagen har ägnats åt en del läsande, lyssnande på musik och inte minst att med hjälp av mattor och handdukar bygga gångar åt marsvinen i köket och vardagsrummet. De vägrar konsekvent att gå direkt på golvet, men såfort det ligger lite tyg där så går det bra och då är det toppen att springa runt!
När Andy kommer hem från jobb blir det film och gosing som sig bör!
